pastakladd

Det är lika illa som det låter. Igårkväll vaskades det utan hejd hemma hos oss. Jag tror nog alla att vi vet hur det känns. Du vet sådär ingenting-går-rätt-och-varför-måste-virusprogrammet-uppdatera-sig-just-som-vattnet-kokar-över. Igår var ett sådant tillfälle. Ungefär vid middagstid när vi som bäst står och funderar på att ta tag i det kontinuerligt växande diskberg som inkräktat diskhodomänerna. Inom loppet av två minuter konstateras det att:

1) Vattnet har bestämt sig för att slå permanent läger i diskhon
2) Våra strumpor blev till vågoffer
3) Någon har ätit megamycket spaghetti



Vaskar är som trasiga cykeldäck. det vet väl alla.
Det gäller bara att lokalisera läckan.



Efter att ha plockat isär vaskens samtliga rör och låsringar nådde vi insikten. Det var minsann vasklåset som gäckade vårt intellekt.



Dessvärre hade den som skruvat åt locket föregående gång lika hög IQ som skonummer. Vi suckade en gång och bestämde oss för att gå vidare med våra liv.



I sorgen över vår inställda middagssupé fanns det inget att göra förutom att traska iväg till närmsta Burger King. Eller Big Burger. Det sägs att det hette så förr i tiden.

Nämnvärt är att problemet nu är åtgärdat. Vår landlord svängde förbi med ett fast handlag och en gammal t-shirt. Det verkar som om det där med verktyg inte går hem i spanien. Inte städdon heller för den delen. Men vem behöver en dammsugare när Harry Potter har lärt oss att det enda vi behöver är en kvast?

Kelly