Polisen som sa nej
Idag var det dags att göra anspråk på denna för spanjorerna så förfärligt viktiga sifferkombination. NIE-nummer. Efter att ha köat oss fram till polisstationens ingång och försäkrat oss om att vi kommit rätt blir vi skickade till bord nummer tre. Där möter vi en señora som varker stjälper eller hjälper oss. Vi får en ny adress nedklottrad på ett papper och hon skickar iväg oss. Spaniens nya landsslogan: välkommen till omöjligheternas land. Utan NIE och utan humör traskar vi moloket ner för Passeig de San Joan. Det besvärliga när jag och Ida är ute och går är att vi alltid tappar bort oss. Plötsligt kan vi stå i en vägkorsning tre gator för högt upp, eller så enkelt som utanför fel port. Men inget ont som inte för med sig något gott. Under dessa irrtåg brukar vi hitta andra saker. Sådant man inte visste låg precis i närheten. Därför sprang vi idag på La Sagrada Familia när vi egentligen försökte hitta hem. Vi kikade på byggnaden ett tag. Konstaterade att den var ganska vacker. Handlade ett vykort i endast småmynt. Gick hemåt. Staden kokar lite idag. Champions League-matchen skakar såväl lokala som invånare av turistisk natur. Självklart ska även vi titta. Men nu ska vi gå och hälsa på frukthandlaren. 
Såhär glad var Ida när vi äntligen hittade ett lunchställe i Gracia. Vi beställde en vegetarisk paj. Det visade sig senare att den innehöll bacon.
Kelly
